Hej på er!

I dag har det varit en otroligt vackert dag, med strålande solsken från en molnfri himmel. Kändes som vår i luften... På dagens långpromenad med tjejerna hittade jag ett säkert vårtecken, tussilago. De var inte så många, men de som fanns de kämpade för att tränga upp genom fjolårets bruna gräs...  

Tjejerna och jag tog en promenad genom skogen bort till grusgropen... Både i skogen och i grusgropen, var det fortfarande en hel del snö. Dock märktes det att solen börjat värma upp snön, för den var inte lika hårt packad som vanligt. Det porösa snötäcket resulterade i att man emellanåt sjönk genom några dm snö och i värsta fall hamnade man med foten/tassen i en vattenpöl som låg gömd under snön. Tur att jag tjejerna inte bryr sig om de bli blöta om tassarna och att jag hade mina vattentäta kängor på fötterna, annars hade promenaden fått ett kort slut... Delar av grusgropens branta sidor var fria från snö och is, vilket gjorde det lätt för tjejerna att springa runt och leka "ta fatt"...

När man har sprungit runt i grusgropen och upp o ner längs grusgropens branta sidor, i gassande solsken, blir man törstig. Då anser Eivor att det är skönt att svalka tassarna och släcka törsten från naturens egna vattenskålar... eller vattenpölar som jag skulle kalla dem...   

Från grusgropen gick vi vidare genom skogen ner till sjön... Vårsolen har värmt upp sjön, vilket gjort att den inte är bottenfrusen längre. Det är endast ett tjockt istäcke kvar över sjön, förutom en öppen ränna på ca 2 meter närmast en del av stranden...

Så otroligt vackert nere vid sjön... Jag och tjejerna satte oss en stund på bänkarna och bara njöt av fåglarnas kvittrande och det vackra vädret... Livskvallite...    

Inte varje dag man ser en hund som njuter av solskenet. Eivor satt t.o.m och kisade i solskenet, en liten stund... Men snart hörde hon några fåglar som skränade i skyn o lugnet var brutet...

Det blev mycket bus på stranden och även i sjön. Första doppet i sjön för i år... Tjejerna hade så kul och själv njöt jag av att sitta i solen o titta på, samt fotografera lite...

På bild nr 3 precis här nedan, ses Alva när hon rullar sig i snön och Eivor står brevid och tittar på... Eivor undrade nog vad hon höll på med...   

Eivor tyckte att det var kul att klättra upp på isen, från vattnet och sen promenera runt där... Alva vågade inte ens försöka eller så insåg hon sina begränsningar...

Jag trodde aldrig att Alva skulle gå ner i sjön. Hon brukar ju inte gilla när vattnet är kallt, men  hon lekte faktiskt med Eivor i sjön och hon blev ordentligt blöt. Dock simmade hon inte, som Eivor naturligtvis gjorde...

När vi kom hem var tjejerna trötta och glada efter vår härliga långrunda i skogen, allt busande i sandgropen och nere vid sjön. Själv kände jag mig mest kaffesugen, så för min del blev det mys i soffan med en stor kopp kaffe och en bra bok, samtidigt som tjejerna vilade en stund...

Måste erkänna att dagens solsken gjorde gott för sinnet...    

Hej!

Förra veckan började jag märka att Eivor började svullna om tuttarna och att hon inte verkade vara sig själv. En dag såg jag att det var lite torkad mjölk vid en av bröstvårtorna. Förstod att Eivor var skendräktig och bestämde mig för att genast minska ner på maten och öka upp motionen ytterligare. I måndags var hon väldigt trött, låg mest och sov. Först trodde jag dock att detta berodde på en intensiv påskhelg med många nya intryck. Men när tröttheten fortsatte på tisdagen och även i går onsdag, förstod jag att det var pga skendräktigheten. I går märkte jag att det började bli allt mer mjölk i hennes tuttar och i morse var de sprängfyllda med mjölk...

Insåg att det var dags att kontakta veterinären, för att få recept på Galastop... Började med att ringa till Djurakuten i Stockholm, där jag alltid gått med mina hundar. Men tyvärr var deras första bokningsbara tid i morgon em och då jobbar jag. Jag anser inte att skendräktighet är ett akutfall, varför jag hellre bokar tid någon annanstans än att sätta mig på akuten och riskera att behöva vänta i flera timmar... Efter några telefon samtal, slutade det med att Eivor fick en tid på Nynäshamns djurklinik. För första gången på 10 år, skulle jag åka någon annanstans än till tryggheten på Djurakuten... Men det är en stor skillnad på att ha en frisk hund som bara är skendräktig, än kroniskt svårt sjuka hundar som både Hope och Clara var...

Kl 13:30 hade Eivor tid hos veterinären och som vanligt, var matte ute i god tid vilket gjorde att vi fick sitta i väntrummet o vänta en stund...

Eivor tyckte att det var spännande hos veterinären. Så många nya dofter, människor och hundar... Veterinären tyckte att Eivor var en jättetrevlig och snygg tik, i lagom storlek. Självklart skötte sig Eivor exemplariskt. Hon stod helt still, med huvudet i mitt knä och lät veterinären lyssna på hennes hjärta & lungor. Därefter klev hon upp på vågen och satte sig där. Oj... inga problem med vågen, sa veterinären imponerande.   

Veterinären skrev ut ett recept på Galastop, för att få stopp på skendräktigheten och mjölkproduktionen. I sex dagar ska Eivor äta medicinen, en gång/dag... När jag var på Apoteket för att hämta ut medicinen, säger kvinnan i kassan: - Ojdå... Sprutan är bara på 3 ml och din hund ska ju ha 3,5 ml... undrar om vi har någon större spruta som du kan få...

Jag: - Det behövs ingen större spruta, jag kan ju dra upp 3 ml först och sen ½ ml till...

Kvinnan: - Jaha, går det o göra så... Det är ju viktigt att du inte ger hunden fel dos...

Jag: - Jo, ja är medveten om det. Jag är sjuksköterska...

Kvinnan: - Jaha. Ja, varsågod då...

Hahaaa   ... Det var ju riktigt kul att åka till Nynäshamn...

Hej!

I går på påskdagens kväll åkte vi hem från Norrtälje, efter några fina dagar hos Anns föräldrar. Påsken har varit solig och varm på dagarna, med minusgrader och kallt på nätterna vilket gör att snön fortfarande ligger i djupa driver... Är faktiskt rätt trött på snön vid det här laget....

I går på fm bestämde Ann och jag oss för att ta med hundarna till Norrtälje brukshundsklubb och kolla läget. Solen sken från en molnfri himmel och luften var varm. Riktigt skön promenad fick vi. När vi kom bort till brukshundsklubben såg vi att klubben låg öde och tyst i vårsolen. Apellplanen var täckt av ett tjockt lager snö, såg riktigt öde ut. Misstänker att deras verksamhet ligger nere under vintern. Fördelen var dock att vi kunde låta tjejerna busa fritt, utan risk för att störa några tränande ekipage. Det blev mycket bus i snön och även lite träning. Tjejerna hittade ett träd med långa grenar som satt fast i snön, vilket gav glöd åt kamplusten. De började genast att dra och slita i grenarna. Slutade med att trädet blev några grenar fattigare. Tjejerna hade såå kul.

Jag passade på att  låta Eivor och Alva testa några balanskonster... Ingen av tjejerna hade riktigt koll på sina bakben men med lite övning, mycket peppning och godis från mig, så klarade de av uppgiften...

Det märktes att Eivor tyckte att det var lite läskigt att gå upp för den smala och branta plankan. För att inte tala om när hon skulle gå balansgång på den längsgående plakan. Hade inte jag stått tätt brevid henne, hade hon säkert hoppat ner. Men i stället tryckte hon sig emot mig, för att få stöd för både balans och självförtroende. 

´                             

Jag var så otroligt stolt över min fina tjej när hon lyckades med uppgiften och eftersom det gick så otroligt bra, bestämde jag mig för att låta Eivor göra om samma övning ett par gånger till. Jag tar nämligen alla chanser jag får, att jobba med Eivors självförtroende. 

I dag har det varit annandag påsk, en dag som jag och tjejerna ägnat åt att vila och ta det lugnt. Det märks på både Eivor och Alva att det tar på deras krafter att vara bortresta. Det blir ju så många nya intryck när man åker iväg så här, även om Alva är van att åka upp till Norrtälje...

Tröttaste tjejerna sover tätt, tätt brevid varandra i soffan... Godnatt...   

Glad Påsk!
I går kväll åkte Eivor, jag, Alva o Ann upp till Norrtälje för att fira påsk hos Anns föräldrar. Skönt att komma bort några dagar o äta/dricka gott o bara koppla av. Eivor o Alva fick färska märgben i påskägget, till deras stora glädje. Mums, mums.

I dag på fm tog vi en härlig hundpromenad i det vackra o soliga vädret. Vi promenerade ner till sjön, där tjejerna fick springa runt o busa (utan koppel). Eivor hade så mycket spring i benen. Hon ville bara hoppa, springa o busa i snön. Alva blev visst lite trött på henne efter ett tag. Märktes på Eivor att det inte blev någon långrunda i går... Sorry hjärtat...

Kram

Hej på er alla!

I går när Eivor fyllde 2 år, tog jag med kameran på promenaden i det soliga vintervädret. Vi promenerade genom skogen bort till grusgropen, vilken är ett av tjejernas favoritställen att busa på. Att springa upp för grusgropens branta sidor är bra för muskeluppbyggnaden och konditionen, vilket vi alla behöver... Dock är det endast Eivor som väljer de brantaste sidorna att ta sig upp för, medans Alva och jag väljer de mindre branta partierna... Jag skyller på att det är lättare att fotografera om jag går upp för de mindre branta sidorna, men vad är Alvas ursäkt... 

Här nedan är några foton på Eivor när hon kämpar uppför de branta sidorna på grusgropen, medan Alva står högst upp och försöker stoppa hennes väg...

När vi var i grusgropen hittade tjejerna en röd plastpulka/tefat under snön, som de grävde upp och började leka med... Roligt att hitta skatter under snön, med hjälp av en bra nos...

Om tjejerna hade fått bestämma hade nog fortsatt att leka med sin röda skatt i all oändlighet, men som vanligt är det matte som bestämmer... Pulkan/tefatet togs ifrån dem efter en stund och vi fortsatte att leka ta fatt...

Eivor är ofta som ett plåster på Alva när de är utomhus och leker tillsammans och så fort Alva stannar för att lukta i snön eller bara pusta ut, så hoppar Eivor som en studdsboll runt henne och försöker få henne att börja springa igen... När Alva inte vill/orkar springa runt och busa, så far Eivor i väg i full fart och leker med sig själv, eller försöker få i gång matte... Eivors inställning verkar vara att när man är ute så ska man springa och busa hela tiden. Gå runt och strosa, lukta på saker osv, det kan man göra när man går i koppel i stan...

Enda gången som Eivor inte far runt som en studsboll, är när hon upptäcker att det finns något spännande i/under snön, som hon bara måste gräva upp...

Jag blir så glad när jag ser hur kul tjejerna har tillsammans, trots ålderskillnaden på nästan 6 år... Tror dock att Alva kommer att förbli ung och pigg i sinne och kropp i många, många år till, tack vare att hon umgås så mycket med Eivor...

När vi kom hem efter ett par timmars lek och bus i skogen/grusgropen, hade jag två trötta och väldigt nöjda hundar som efter att de fått lite mat i magen, somnade gott i soffan... Vilket gjorde att jag med gott samvete kunde ägna ett par tim av kvällen åt att plugga...

Hipp Hipp Hurra... 

I dag har det inte varit vilken dag som helst, utan det har varit Eivors födelsedag... För 2 år sedan föddes du och dina fina syskon och drygt fem månader senare flyttade du hem till mig. Tänk vad tiden rusar fram...

Eivor du är en så otroligt fin, snäll och omtänsam liten tjej. Du älskar och litar på alla, både katter, hundar och människor. Du och jag har jobbat hårt för att du ska komma över dina rädslor och spöken. Nu har vi kommit otroligt långt, längre än vad jag ibland vågade hoppas... Det känns så otroligt bra när du gör alla dina framsteg, överkommer dina rädslor och spöken... Tack för att du vågar lita på mig    

På den här bilden leker Eivor prinsessa med mina brorsbarn.... Bilden är från våren 2012...

Här nedan följer ett litet axplock av bilder från Eivors första tid hos mig...

Här busar Eivor på tomten med en trasig fotboll (som hon hittat i skogen). Hon är drygt 6 mån gammal...

Här följer fler bilder på mattes älskade tjej som busar hemma på tomten... hösten 2011...

Vintern 2011-12 kom och Fagervikssjön frös. Sjön är bara 2-3 meter på djupaste stället, vilket gör att den snabbt fryser... Det är en häftig känsla att promenera på en bottenfrusen sjö, en sjö som vi badar i på sommaren...

 Det var gott om snö att busa i... 

Vi är ofta ner vid stranden och busar... oavsett om det är badväder eller inte...

På försommaren 2012 fick Eivor ett stooort (äkta) ben. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med det, så först slickade hon mest på benet... men så småningom förstod hon att benet gick att bita på och att man kunde äta av det... 

Jag köpte Eivors första ryggsäck på försommaren 2012... Att få bära sitt eget vatten och godis när vi går på promenad, gör att Eivor sträcker på sig och hon ser så stolt ut...

Våren 2012 fick matte för sig att Eivor skulle få göra debut i utställningsringen... Den första utställningen blev en inofficiell utstälning på Greyhound-park i Borås... Trots vår nervositet och att Eivor inte visste hur man stod snyggt när domaren skulle bedömma henne, utan satte sig ner, så gick det över förväntan... Eivor vann först över tikarna i sin klass och fick ett HP (hederspris) och därefter vann hon över bästa hane i sin åldersklass och blev BIR-valp...

Som 1-åring var det dags att genomföra MH i Borås tillsammans med sina kullsyskon... Känd mentalstatus...

Hej!

Våren har avstannat. I går kväll började det att snöa stora fluffiga flingor och i dag har det kommit ytterligare snö. I dag har det varit gråmulet väder, snöfall, -13 grader i morse och glashala vägar...   

Eivor är lika lycklig som alltid. Hon älskar att vara ute och busa, oavsett väder. Hon håller fast vid mottot "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"... Matte och Alva är dock inte lika lyckliga. Vi längtar efter vårsol, gröna gräsmattor och många plussgrader...   

I eftermiddags när jag hade sovit klart (jobbat i natt) och fått i mig en stor kopp kaffe, klädde jag på mig varma kläder i flera lager och tog ut tjejerna på en skogspromenad, följt av lite godissök och bus på tomten. Trots att det bet kallt i kinderna av de isiga vindarna, måste jag erkänna att det var riktigt skönt att komma ut en sväng och röra på kroppen innan jag ska jobba ytterligare en natt...